Överfört från BSFK-bloggen

Konduktiviteten mäts i enheten mS/m (microSiemens/m). Destillerat vatten har en ledningsförmåga runt 0,2-0,4 mS/m. Våra saltfattigaste vatten i fjällen har en ledningsförmåga i intervallet 0,5-2,0 mS/m.

Konduktiviteten (vattnets ledningsförmåga) är ett mått på mängden lösta salter (joner) i vattnet. De joner som mest bidrar till konduktiviteten är de positiva jonerna natrium (Na+), kalium (K+), kalcium (Ca2+), magnesium (Mg2+) och de negativa jonerna vätekarbonat (HCO3-), sulfat (SO42-) och klorid (CI-). Dessa joner tillförs vattnet främst från berggrunden och jordtäcket, men ibland också genom ”havsstänk” och mänskliga utsläpp.

I jordbruksbygd och i kalkrika trakter ökar ofta ledningsförmågan till över 15 mS/m. Ju högre ledningsförmåga desto produktivare vatten.

Alkaliniteten anges i milliekvivalenter per liter (mekv/l). Vatten i farozonen för försurning har en alkalinitet av 0.05-0,25 mekv/l medan vatten med lägre alkalinitet ofta är försurningspåverkade.

Källa: Ekologisk Fiskevård, utgiven av Sportfiskarna. Sidan 68.
När vi mäter konduktiviteten i våra vatten så mäter vi i µS, alltså är 1000µS = 1 mS